det bor tomtar i mitt skafferi

Sitter och kollar på film, joakim sover och jag kollar samtidigt som jag sitter och skriver litegrann. Jag var ju som sagt till ortopeden tidigare och nu har det lagt sig lite och jag tyckte att jag kunde skriva lite mer nu. Jag fick höra att jag skulle gå ner i vikt, överraskning? nej inte direkt. Han föreslog operation och det är väl i stort sätt det jag sitter och tänker på nu och vet inte alls hur jag ska ställa mig till det. Jag har ju väldigt ont i mina knän och det beror ju mycket på min vikt men samtidigt vill jag ju kuna gå ner själv.

Ska jag "anse mig besegrad" och operera mig så jag lättare får bättre knän eller ska jag kämpa själv som kommer att ta lång tid? Ska jag svälja stoltheten och ta hjälp? Usch vad svårt det här är. Jag är inte ett dugg rädd för operationer och egentligen inte heller för vad som kommer ske efteråt men jag skulle ju vilja klara det själv. Orsaken till att jag vill klara det själv är egentligen att jag vill känna mig stolt över mig själv och att andra säger att dom är stolta över mig. Så egentligen är jag väl egoistisk? Det kanske är bättre att mina knän mår bättre och jag gör en operation istället för att vilka få bekräftelse på att jag är duktig?

Åh jag vill bara bli bra i knäna, jag vill gå ner i vikt! Men av egen maskin eller operation? Men med tanke på knäna så kan jag inte belasta dom så mycket som jag gjort nu! Dom tål inte så mycket vikt, och för att jag ska klara att gå ner i vikt själv så måste jag ju motionera och träna. Men jag kan inte det när jag har så dåliga knän. Mamma! jag vill ha din åsikt!

Usch vad jobbigt. Jag kommer troligvis inte sova någonting inatt för att jag kommer ligga och tänka på det här. Men säg att jag bestämmer mig för att göra operationen, måste jag låna pengar till den och bekosta den själv då? eller betalat landstinget det? AAAAAAAAAH! Jag ringer mamma efter filmen och frågar vad hon tycker.

Snälla ALLA som läser det här, skriv vad du tycker!

Puss!